Vändningen 3

Dalai Lama har blivit berömd för att han hävdar att han är en vanlig buddhist munk. Ganska märkligt egentligen att bli känd för att hävda att man är alldeles vanlig. Men detta kommer sig naturligtvis av att det finns de som hävdar att Dalai Lama är någon alldeles speciell, lite utöver andra människor. Inte bara troende inom hans egen tradition utan även bland hans beundrare överlag. Dalai Lama hamnar i kategorin av ouppnåeliga moraliska helgon tillsammans med Mohandas Gandhi, Nelson Mandela, Albert Schweitzer, Aung san suu kyi, Dag Hammarskjöld. Ja, den här listan kan göras väldigt lång.

Man kan fråga sig varför dessa människor som så otroligt många ser upp till har ett budskap som får så lite utrymme både i det politiska samtalet och i den förda politiken.

Anita Goldman skriver i sin fantastiska bok Ljusbärarna om Dorothy Day, den katolska anarkisten och fredsaktivisten som blev helgonförklarad för sitt engagemang för de fattiga. Day ville själv inte alls bli helgonförklarad, när hon möte sådana spekulationer sa hon: "helgonförklara inte mig, det kommer att göra mitt budskap ofarligt." Det finns en tendens att om något låter för bra så ser människor det som orealistiskt. Riktigt radikala visioner om hur samhället skulle kunna se ut avvisas som orealistiska, eller tas inte ens i beaktande efter som de hävdats av alltför goda människor.

Kanske är det enda sättet att verkligen visa sin uppskattning för de människor som man ser som nästan alltför goda att inte upphöja dem till helgon. Och kanske är inte dessa personer så där otroligt märkliga egentligen. Det är kanske bara det att de vågar tro på sina visioner som utmärker dem, att de inte vill underordna sig den rådande uppgivenheten och cyniska människosynen.